Inlägg

Laget i mitt hjärta - HIF

Bild
Allsvensk premiär på Olympia söndagen den 31 mars kl 17,30:  HIF - Norrköping!
Sedan 6 år jobbar jag som fiberförsäljare för Telia och det har inneburit resor runt nästan hela landet. För några år sedan hade jag turen att jobba i Norrköping - just när HIF skulle komma på besök. Att köpa biljett och fixa ledigt var en självklarhet.Jag fick dock plats på läktaren bland ett gäng hemmasupportrar, men det var inget problem eftersom de var vuxna karlar, några rentav i min egen ålder. De störde sig inte ett smack på att jag hade HIF-tröjan. Det var så min generation lärde sig. Vi hejar på våra lag och respekterar motståndarna. Före match tog jag för övrigt även en selfie med en av IFK-supportrarna. Att hata motståndarna är för mig fullständigt uteslutet. Vi har en gemensam kärlek till fotbollen och till vårt respektive lag. Det var så jag lärde mig som barn och jag fortsätter att leva så.


 Jag minns faktiskt inte riktigt när jag för första gången fick följa med min far, Gunnar, till Olympia f…

Fotbollsspelaren blev journalist

Bild
Det var en gång en ung kille som, i likhet med många andra drömde om att bli fotbollsspelare. På somrarna spelade han med Vikens IK, som pojklagsspelare, eftersom föräldrarna hade köpt sommarstuga i det lilla samhället Viken, 15 kilometer norr om Helsingborg. Den pojken var, som ni redan förstått, jag. Jag spelade ett par år i Viken och minns att jag fick två bucklor från den tiden. En eftersom jag spelat alla matcher och den andre eftersom jag inte missat en enda träning under säsongen. Tråkigt nog har jag inte bucklorna kvar. Att det nu finns en kille i HIF som också inledde sin karriär i Vikens IK vet ni säkert. Fantastiskt duktige Rasmus Jönsson. Även om jag var hyfsat duktig på planen och faktiskt en av de snabbaste i klubben på korta sträckor så insåg jag ganska tidigt att karriärmöjligheterna var större och bättre inom journalistiken. I början och mitten av 1960-talet var fotbollsspelandet inget yrke, om man inte hade talang nog att bli landslagsspelare och proffs i utlandet. 

Sex och politik

Obs satir


Tänk er följande scenario.
Scen 1
På en bättre middag sitter ett gäng politiker, både män och kvinnor. En av kvinnorna, Maedeleine von Kuuling (m) känner plötsligt en hand på sitt ena lår. Hon inser snabbt att det är bordsgrannen, Albert Boondpojke (c) som inte kan hålla sina händer i styr.
Då blir Maedeleine förbannad och ryter till högt och ljudligt så ingen kring bordet kan undgå att höra:
-Albert, få bort din hand från mitt lår, annars åker du på en snyting!!!
Konversationen bland bordsgrannarna upphör, som genom ett trollslag, och Albert blir högröd i ansiktet och rycker undan sin hand.
Hon tittar stint på honom och det gör även resten av sällskapet!
Albert inser att han så att säga blivit tagen med fingrarna alldeles för nära "syltburken", så han reser sig snabbt, mumlar en ursäkt och lämnar sällskapet.
Incidenten blir givetvis ett samtalsämne under en bra stund och alla inser att Albert nog gör klokt i att hålla sig borta från officiella middagar under lång …

Kvinnodagen 2019

Bild
Jag och min mor Iris.
Den internationella kvinnodagen firas årligen den 8 mars, som bekant och då uppstår frågan varför?
Det självklara svaret är att...????
Nej, det finns egentligen inget självklart svar.
En del anser att vi av jämställdhetskäl måste ge kvinnorna extra uppmärksamhet en dag om året.
Vi andra tycker att kvinnorna, av jämställdhetsskäl, är lika mycket värda alla dagar på året.
Att kvinnor har sämre betalt än män, i nästan alla yrken, är ett beklagligt faktum. Som alla är medvetna om men som få gör något åt.
Tyvärr beror det på att kvinnor under många generationer varit mindre framfusiga än män och inte velat ta för sig.
En del äldre minns berättelsen om "Lysistrate" där kvinnorna tillgrep "kärleksstrejk" för att få männen att lyssna.
Tyvärr skulle det nog inte fungera idag. Det finns alltid strejkbrytare i alla sammanhang och andra finns det män som tillgriper våld för att få det som de vill ha.
Själv har jag betraktat mig som jämställd under många …

Kränkta tullare

Att jag skulle bli journalist stod tidigt klart. Min bana inom tidningsbranschen inleddes efter min Pryo-vecka (som numera kallas Prao) på dåvarande eftermiddagstidningen Nyheterna i Helsingborg. Jag var 14 år och platsen hade min far, Gunnar Nordqvist, ordnat eftersom han kände dåvarande redaktionssekreteraren (numera kallas det nyhetschef) Curt Pettersson.
Eftersom jag visade upp talang för yrket blev jag tillfrågad om jag ville fortsätta skriva i tidningen som frilans, parallellt med skolan. Det kunde jag givetvis inte motstå. Lönen var ytterst blygsam, men det spelade inte så stor roll.
Jag fick skriva om musik, lite bio och framför allt sport. Den legendariske GeBe Andersson var sportchef på tidningen och det var han som gav mig signaturen Rollo, som sedan blev ett smeknamn som följt mig genom livet.
Samtidigt med mig började en jämnårig kille som heter Kenneth Olofsson och som blev känd som Ken. Han gick så småningom vidare och gjorde karriär som journalist både i veckopress och…

Tack Thomas Petersson

https://youtu.be/W14xyaBoHFs

Komikern Thomas Petersson, som intervjuades av Tilde de Paula Eby i TV4-programmet Efter fem måndagen den 25/2 har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.
En av anledningarna ser ni i klippet ovan från en av de många Telia-filmer jag spelade in 2004-2009.
Under åren 2008-2009 fick jag nöjet att spela teater på scenen i farsen "Pengarna eller livet" som sattes upp av Dröse&Norberg Nöjen.
I samband med det fick jag också glädjen att vara med på en "Guldmasken-gala", som anordnas av privatteatrarna. Där fick jag träffa en massa kändisar, några jättetrevliga, andra inte lika trevliga.
Men trevligast av dem alla tyckte jag att Thomas var.
Vi stötte på varandra redan i garderoben. Vi hade aldrig träffats förr men visste vem den andre var. Att jag visste vem han var såg jag som en självklarhet, däremot hade jag då inte förstått att en massa "kändisar" även visste vem jag var.
Men Thomas kom fram och började sjunga på "Co…

Slut med fåfängan

Bild
Så länge jag kan minnas har jag haft ett mått av fåfänga. Om jag minns rätt så började det nog i tonåren när intresset för det motsatta könet väcktes. Och det väcktes ganska tidigt, i de begynnande tonåren. Det har tagit sig olika uttryck genom åren men en sak som varit genomgående har varit intresset för kläder. Inte så att jag brytt mig om märkeskläder för det har jag inte men jag har varit mån om att se proper ut. Skjorta, slips och kavaj har jag burit med förkärlek. En ganska lång period hade jag slipsar  som gimmick. Gärna roliga med olika motiv.  Nu har jag en samling med närmare 300 slipsar, men under senare år har det inte använts lika flitigt som tidigare. För snart tio år sedan tyckte jag att magen blivit väl stor och började banta. Det vill säga jag valde att lägga om kosten och motionera lite mer regelbundet. Jag satsade på LCHF-dieten och den gav önskat resultat. Midjemåttet minskade och liksom antalet kilo som vågen visade.  Mitt mål var att inte överstiga 70 kilo, vilk…